'

inatt sov jag med morgonrocken på. jag har kommit på mig själv med att jag alltid sover i konstiga kläder. jag har på senaste tiden börjat sova i mjukisbyxor, tjocktröjor och allt därimellan. vad är det för fel på mig? igår kväll var det 17 grader i vårt hus. vi förstår inte varför det blir så kallt. då eldar vi lite och höjer värmen. men det hjälper inte mig. jag sover i tjockkläder ändå.

idag är det så fruktasvärt grått ute men jag tänker bara imorgon är det fredag fredag fredag. det känns skönt och bra och roligt mm. snart ska jag se på film och kanske slumrar jag till lite då. även om jag sov realtivt bra inatt så är jag fortfarande trött.

om att inte ta någon förgivet.
man har så många människor man älskar omkring sig, männsikor man inte skulle klara sig utan. efter ett tag blir dessa människor något man tar förgivet. något som man vet att man alltid kommer ha där. det handlar inte om vänner från högstadiet och alla lovord om "vi kommer alltid hålla kontakten" alla vet att sånt är bullshit. det handlar om familjen, syskon, föräldrar, en pojkvän eller en flickvän. Igår höll jag mitt tal som handlade om att inte ta någon förgivet. jag vet att det inte fungerar så. man vara så nära på att förlora någon man tagit förgivet. det kan komma såplötsligt, rubba hela ens värld. jag vet hur ont det kan göra att vara som närmast. jag vill aldrig uppleva det igen. det är viktigt att våga ha tanken i bakhuvudet att det kan hända. så man uppskattar alla man älskar lite mer varje dag.