trädet

när man inser att man har kommit till en punkt i livet där det inte finns någon annan än en själv som styr, inga måsten, så känns det jävligt bra. nu ska jag ge mig ut i solen och träffa min fina maria.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0